Idag är det ett år sedan vi fick veta att en liten bebis låg och växte i min mage. Stickan visade ett plus. Gud vad tiden går fort. Ett helt år har gått sedan vi fick veta att vi hade en hemlis. Eller, ja, det var en hemlis för de allra allra flesta men det var ett par kompisar som ringde typ dagen efter och då kunde jag inte hålla tyst om det. Som Kajsa t ex som ringde och tyckte att vi skulle gå ut till helgen och supa ner oss för snart är väl du på smällen säkert. Då kunde jag ju inte hålla tyst.

Meningen var att vi skulle vänta till de första tolv riskfyllda veckorna var passerade, sen skulle vi berätta för alla. Men det blev inte så. I vecka tio berättade vi för våra föräldrar och sen fick kompisar veta, en efter en. Alla behövde jag inte berätta det för. Dina läste alla mina blogginlägg om hur trött jag var hela tiden och hon drog rätt slutsats före alla andra.

Eftersom jag misstänkte att några av mina elever läste min blogg så ville jag inte berätta om bebisen förrän jag visste att allt var okej. På bloggen blev det alltså inte officiellt förrän vi hade varit på rutinultraljudet i vecka 19. Här berättade jag om det.

Ett år sedan idag. Ett år sedan Malte blev verklighet.

 

Johanna

10 november 2009 09:53

Visst går tiden fort? Man hinner knappt med. Min plutt fyller hela ETT år den här månaden! (Hade han kommit när han skulle så hade han fyllt ett år den 2/11, mem det blev ju den 20/11 istället).

 

Dina

10 november 2009 13:00

Jäkla Alex, jag sitter med lapen vid matbordet och äter brunch, och stirrar rakt in i testet... :-/ *skrattar*

http://dinasblogg.bloggplatsen.se

 

jennyn

10 november 2009 16:41

hahhhahah vet du. jag läste inte allt precis som vanligt och tänkte. va fan ska hon ha en till

 

Karin

10 november 2009 18:32

Konstigt, jag minns inte att jag föreslog att vi skulle supa ner oss. ;)
Däremot minns jag att jag promenerade över Slussen när du berättade. Så här i efterhand kan vi konstatera att det inte bara var du utan också den tredje i det påtänkta sällskapet som fick lämna återbud på grund av tillväxt i bålen.

 

Alex

10 november 2009 19:10

Jorå, jag miss det jättetydligt. Du sa att vi skulle dricka drinkar innan jag blev på smällen och då svarade jag att jag redan var det. Det var så jäkla på pricken, bara dagen efter plusset på stickan!

http://tantalexandra.se

 

Carro

10 november 2009 21:10

Jag kan intyga att det var så det gick till. Visste inte vad jag skulle säga för att komma undan drinkarna. Men däremot kommer jag inte ihåg vad vi gjorde istället.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, ni läste rätt! Det här är det sista inlägget som skrivs här på Bloggplatsen. Jag har länge velat flytta bloggen men har backat pga av att jag vill ha hela min blogg samlad på ett och samma ställe. Med många andra bloggportaler så kan man flytta m...

J kom hem lite tidigare från jobbet, han satt redan i bilen medan jag pratade med Vårdguiden. Det var tur för jag hade inte ens hunnit göra klart den jordnötspaj som jag höll på att baka när Malte och Silje råkade i klinsch med varandra. Det blev tur...

Så hände det till slut. Det som jag har jobbat så hårt med att undvika. Silje rev Malte i ansiktet.   Jag har den senaste tiden sprungit efter Malte och plockat bort honom varje gång han har krupit fram mot Silje där hon har legat i sin korg och ...

Äntligen tog jag tag i mig själv och pallrade mig upp runt halv sju för att direkt gå ner till träningslokalerna på torget. Tjoho! Jag har inte tränat något sedan vi blev sjuka i kräksjukan och det var ju några veckor sedan nu så det var på tiden. Sk...

     Ååååh den är drömmen! Jag var nere och handlade lite på Coopen och kunde inte låta bli att titta ner i glassfrysen medan jag stod i den långa kön. Jag kunde heller inte låta bli att köpa en varsin Ben and Jerry's-glass till mig och J, trots ...