Jag fortsatte att testa Voodler även ikväll, denna gång med en fransk film som jag har velat se länge. Entre les murs, eller The Class som den heter på engelska.

Det var en kollega som på ett personalmöte i våras rekommenderade alla lärare att se den och jag har varit sugen på den sedan dess. Den handlar om en fransklärare som under ett läsår undervisar i en klass. Punkt slut. Det låter kanske inte så himla spännande, men det är det. Den var liksom så på pricken.

Jag har visserligen bara jobbat som lärare i ett år, på en enda skola, men jag kunde ändå känna igen mig i så otroligt mycket i den här filmen. Det kunde lika gärna ha varit jag som stod där framme vid tavlan framför den här franska klassen.

Jag vill inte gå in på detalj då jag vet att jag faktiskt har några gamla elever som läser bloggen ibland, och det är bara trevligt ska jag tillägga, men det är inte alltid jättelätt att ha lektion. Sen beror det självklart mycket på vem och hur man själv är som lärare, vilket ämne man har, vilken skola man arbetar på  och absolut vilka elever man har.

Jag ska poängtera att den här filmen alltför mycket visar upp den "negativa" biten med att vara lärare och missar de där guldstunderna som faktiskt förekommer. Jag hade dock gärna önskat att de stunderna kom lite mer frekvent än vad de har gjort. Det som filmen verkligen lyckas fånga är den komplexa roll man verkligen har som lärare, och vilken komplex situation ett lektionstillfälle kan vara och nästan alltid är.

Det var lite skönt att se att "jag är inte ensam". Det är inte bara i mitt klassrum som det kan se ut på ett visst sätt. Det pratas så mycket om att den svenska skolan håller på att gå under och att elever inte lär sig något längre. Och så vidare och så vidare... Lärare måste göra det och det och så vidare och så vidare... Om man aldrig har satt sin fot i ett klassrum sedan man själv satt bakom skolbänken så rekommenderar jag att ta sig en titt på den här filmen. Ojojoj vad statusen på läraryrket skulle få sig ett uppsving. Den är det bästa jag har sett på länge, inget snack.

Varför finns det ingen motsvarighet i det svenska språket till engelskans seafood? Detta måste det bli ändring på.

Stina skrev om sin lördag med lilla Maja och jag började längta efter två år i framtiden. De hade varit på Skansen och haft skoj. Åh vad jag längtar efter att göra sådana saker med Malte. Gå på Skansen och se hans reaktion när han ser en surikat för allra första gången i sitt liv, eller får klappa ett lamm! Gud vad roligt det ska bli!

Det finns så mycket att se fram emot. Att se hans ansiktsuttryck när han får smaka på mosad potatis för första gången, eller när han försöker äta mjukglass för första gången. Det finns så många första gånger som jag vill att han ska vara med om och det är så himla roligt!