Malte vet hur man gosar. Mysigare än något annat.

Ja! Idag var det äntligen dags att bege oss till BVC. Det var nästan en månad sen vi var där för virriga Alex glömde givetvis bort att gå dit sist. Min nyfikenhet var förstås stor, vad skulle lille Malte väga den här gången, och hur lång är han?

Idag, på sin nioveckorsdag, väger han 5070 gram, vilket betyder att han nästan når mitten på kurvan. Bra jobbat av en kille som vägde 2800 g när han föddes. På längdkurvan har han fortfarande lite att jobba på, men han växer helt klart. 55,7 cm lång är han nu! Duktiga Malte! Frågan är om han någonsin når mitten på längdkurvan. Varken jag eller J är speciellt resliga om man säger så...

I samband med undersökningen var det också dags för tvåmånaderskoll av barnläkaren. Hon gjorde samma undersökning som läkaren gjorde när vi fortfarande var kvar på BB. Hon kollade ögonen, lysnnade på hjärtat och lungorna, klämde på magen och tittade på när han kämpade sig upp med huvudet när han låg på mage. Hon sa att om hon hade haft en stämpel hade han fått ett stort OK i rumpan! Jag tycker att hon borde skaffa en sån stämpel.

Blev lite inspirerad av Lovisa och tog mig i kragen och slängde iväg en beställning på bilder på Malte. Det räcker ju faktiskt inte att bara ha dem i digital form utan det är ju så mycket trevligare att bläddra igenom ett album. Nu ska bara ett album inhandlas och en fin penna att skriva lite med.

I övrigt har inte mycket hänt här hemma. Vi har varit en vända på promenad och så har jag ringt en gammal granne till mig i Krokis. Hon fick också barn i somras och eftersom vi numera båda bor här i Hammarbyhöjden så tyckte jag att en dejt var på tiden. Jag börjar som sagt att bli aaaningens sällskapssjuk.

Jag tror att Malte har fattat det här med att man ska le när en kamera dyker upp!

Jag försöker att vara en kritiskt tänkande person när jag läser litteratur som anser sig kommunicera fakta. När jag blev gravid slängde jag mig över en hel del böcker som handlade om graviditet, förlossning och bebisar men det mesta tog jag med en nypa salt. Varje bok inleddes ju allt som oftast också med ett kapitel som menade att alla graviditeter, förlossningar och bebisar är unika "så du kan lika gärna sluta läsa här". Men jag läste dem, mer för underhållningen än som faktainsamling.

En bok sparade jag till efter Malte föddes: Att växa och upptäcka världen. Den är skriven av två spädbarnsforskare som menar att alla barn går igenom sju utvecklingssprång under sitt första levnadsår. Under dessa perioder är barnen lite extra gnälliga och kinkiga. Jag har läst boken ett kapitel i taget i takt med att Malte har lagt veckorna bakom sig.

Enligt boken går man igenom ett språng vid ungefär fem veckor ålder då det händer en massa grejer och barnet kan bli väldigt skrikigt. Det enda som kan hjälpa är att bära omkring honom i timmar!. Mycket riktigt, vid fem veckors ålder blev Malte tokig på kvällarna och det höll i sig i några kvällar. (Han kan fortfarande vara gnällig på kvällen men det är ingenting i jämförelse.)

Nästa utvecklingssprång ska komma ungefär nu och då är barnet extra klängigt och vill vara hos mamma och pappa hela tiden. HELA TIDEN. Jorå, i ett par dagar nu kan inte Malte längre ligga bredvid oss i soffan en längre stund utan han ska ligga PÅ mig eller J. Igår kunde han inte somna om han inte låg i min famn. När jag lade över honom i sängen eller vagnen så dröjde det inte mer än fem minuter så vaknade han. Så brukar det inte alls vara i vanliga fall.

Jag försöker fortfarande vara kritisk till deras "spädbarnsforskning" men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är intressant att de har prickat in två gnällperioder hos Malte. Vi får se om de fortsätter att stämma.

Imorse låg jag och tittade på Malte länge länge medan han låg och sov, och det slog mig hur annorlunda han ser ut nu jämfört med när jag låg och tittade på honom när vi låg på BB. Han är sig lik men ändå sig olik. Det är inte bara det att han har gått upp i vikt och blivit rundare i ansiktet, även dragen har förändrats.

Jag ska självklart njuta av nuet men samtidigt kan jag inte låta bli att längta efter att han är ett halvår, två år, tretton år, tjugotvå år och så vidare... Min fina Malte.

Ett dygn gammal och väldigt trött

Idag, 52 dagar gammal, och har växt i skinnet på kroppen

Det är inte alltid Malte är helt lätt att ha att göra med. Oftast är han det men ibland ser det ut så här.

Allra bäst tycker jag ju om när det ser ut ungefär så här.