För nu börjar höstterminen. Trots att jag har varit ledig större delen, jobbade bara i tre veckor, har sommaren bara flugit iväg. Det mesta har ju, för att citera Ledin, regnat bort, men även de soliga dagarna har jag slösat bort på att bara sitta och göra ingenting.

Jag har ju sökt jobb. Och fått jobb, hela tre stycken. Men mycket mer än så har det inte varit. Höjdpunkten på hela junijuliaugusti (augusti är inte slut än iofs) var när jag var barnvakt åt min lilla söta systerson uppe i sommarstugan. Adam är verkligen världens skönaste unge som är glad precis hela tiden. Och när han gapskrattar så att hans små framtänder sticker fram så smälter man direkt. Det bästa är att han skrattar ju precis hela tiden! En sån ska jag också ha.

Eh, märks att jag inte har så mycket att göra förutom att blogga...

Det här klippet är så klockrent. Han säger precis allt man inte får säga. Sånt är kul.

Jag är så laaat. Det är helt otroligt vad jag trivs med att sitta en hel dag i en soffa framför TV:n. Jo, jag har haft böckerna hos mig också, och jo jag har tittat igenom dem en gång till. Men jag har ju inte planerat som jag skulle. Samtidigt tänker jag att det är ju det här första året som lägger grunden för min planering till Näästa år. Det låter ju faktiskt vettigt.

Så därför tittar jag nu på Glamour, med inte så dåligt samvete, och väntar på att J ska komma hem. Idag blir det en kulinarisk upplevelse som heter duga: fiskbullar med... bulgur! Jag får dillsås, J får hummer. Jag har en spännande måndagskväll framför mig.

När Elin var här senast hade hon med några böcker som hon tyckte att jag skulle läsa. En riktig våldtäktsman var ett önskemål från min sida så den läste jag på en gång. Men - så hade hon med sig Blåst av Erlend Loe också. Jag hade läst Naiv. Super av honom tidigae och den tyckte jag inte om den alls. Den var trist. Så jag hade en aningens negativ inställning till den här boken. Men jag blev positivt överrraskad. Den var aningens seg men så sann. Låter klyschigt, men den var sann. Kul med en bra bok. Och kort. Kort är ofta bra.

Jag älskar tokiga nyheter. Det senaste är popcornförbudet som införts på några biografer i England. Det är roligt. Jag skulle inte alls bli förvånad om man skulle införa det på prov även här i Sverige. Vi gillar ju regler och förbud.

Om det är något som vi prompt måste förbjuda på biografen, är det enligt mig mobiltelefoner. För om det är något som irriterar mig så är det männsikor som skickar sms under filmen. Ljusskenet stör mig. Det stör mig!

Japp så är det. Jag har vänt dygnet helt, svårt att vända tillbaka. Imorgon börjar jag kl åtta. Jag kommer få kämpa. Men det är bara att vänja sig, det är väl så tidigt man börjar där ute utanför studentvärlden antar jag.

Nu frukost, sen är det lite mer planering. Jag älskar att planera. Att följa den är en helt annan sak, men jag har iaf en plan!