Så här såg lilla pyret ut idag. Tyvärr tog barnmorskan en väldigt oskarp bild. Jag kan tänka mig att hon inte tyckte att det var så noga eftersom jag ändå ska tillbaka snart, och det har hon väl rätt i. Hon sa att h*n är ungefär 18cm lång. Hur i hela friden får den stora kroppen plats?! Så stor är jag ju faktiskt inte.

Etersom jag har varit så nojig så har jag även varit på ett tidigt ultraljud för att lugna nerverna lite. Jag var där i vad jag trodde var vecka 12, men idag visade det ju sig att jag i själva verket var i vecka 11. Här var den lilla räkan 43mm lång från huvudet till lilla rumpan. Man ser knappt vad det föreställer men det är ett huvud man ser och så håller den handen framför munnen.

Det är helt otroligt att den här lilla söta personen ligger i min mage och växer hela tiden. Det är ju jättetrevligt.

Jag och J har en hemlis som vi iofs har berättat för de flesta, men de jag inte har hunnit berätta nyheten över en fika för, vet inte om att jag och J blir föräldrar i sommar. Vi har vetat det sedan i början av november och berättat för några i taget när det har passat.

Idag var vi på det efterlängtade ultraljudet. Spännande grejer! Bebisen låg där inne i magen och smackade och drack forstervatten. Det såg ganska bekvämt ut där h*n låg i vad som såg ut som skräddarställning. Barnmorskan mätte och räknade och kom fram till att jag är i vecka 18. Jag fick därför en ny tid om två veckor, då bebisen är lite större, så att hon då kan ta sig en bättre titt på alla inre organ. Passar mig utmärkt, då får ju jag titta på bebisen en extra gång! Då får jag också ett riktigt beräknat förlossningsdatum. Jag fick ett preliminärt idag, 24 juli, men jag får vänta ett par veckor för att få ett datum spikat.

Veckorna hittills har varit en bergochdalbana där jag har varit pessimisten och J optimisten. De första veckorna kunde jag inte tänka på annat än missfall, men med tiden har det lugnat ner sig. Nu är jag helt inställd på att vi kommer att bli föräldrar i sommar och det är verkligen en fantastisk känsla. Jag kommer ju aldrig någonsin få vara med om något häftigare! Det skulle inte förvåna mig om jag blir religiös på kuppen!

Det här ett återkommande ämne i den här bloggen. Mitt problem med det lilla rum som vi betalade ungefär en halv miljon kronor extra för att få. Problemet består i att J har utsett det rummet till sitt skräprum. Ja, vi kallar det båda för skräprummet. Jag får dock en gnutta ilska i tonen när jag måste kalla det för det, J tycker väl mer att det är namnet på ytan.

Jag tror inte riktigt att det är någon som förstår hur pass stökigt det är i det här rummet.

Ser det här ut som ett rum man ens vill gå in i? Ser det här ut som ett rum som man ens vill titta åt när man kommer hem på eftermiddagen? Nä, tänkte väl det.

Jag hade tydligen fel. J var varken i Köpenhamn eller i Halmstad, utan i Helsingfors. Jag skickade iväg ett litet sms där jag pikade om min namnsdag. Tänkte att jag kanske skulle kunna få en liten present från flygplatsen. Och jorå, han fattade piken och kom hem med en ask Ferrero Rocher, my favourite! Flyplatsvarianten med 30 bitar i en ask. Kommer räcka hela kvällen!

Jag lagade middag igår, allt enligt Middagsfrids meny, men jag åt inte av det för, ja, jag åt ju kladdkaka till middag! Jag måste ju passa på när J var borta och inte kunde tvinga mig att äta riktig mat! Men jag åt av maten till lunch idag och till middag och det var ju asgott! Jag blev riktigt nöjd med mig själv. Det var gott med allt det där matlagningsvinet som åkte i. Och persiljan. Och citronen. Det var kul att äta kalkonstek också, men för mig hade det lika gärna kunnat vara något annat kött, känner ingen skillnad ändå. Jag är ju som bekant ingen gourmet! Jag gillar löksoppa.

Jag sov ensam igår då J var bortrest. Det gillar jag inte alls. Även om vi väldigt sällan går och lägger oss samtidigt så är det skönt att veta att han sitter där ute i soffan och kollar på någon dålig TV-serie. Det är väl en vanesak antar jag. Nästa vecka måste jag sova helt själv i sju nätter så det här kanske bara var bra övning för mig.

Jag är på jobbet idag. Släpade mig hit då jag visste att det inte skulle bli jättetungt då jag bara skulle ha två lektioner. Men jag hade fel, det är tungt! Trots att lektionerna är avklarade har jag ändå en del efterarbete att sitta med. Och dagens kaffe har jag redan hällt i mig, det är max en kopp om dagen som gäller. Det får väl bli sockret som räddar mig. Ännu en gång.

Urk, jag är hemma från jobbet idag. Förkylningen börjar ge sig så smått men jag är fortfarande riktigt trött och snuvig förstås. Planen var att ligga hemma i sängen precis hela dagen, men precis som förra gången jag var hemma sjuk, så skulle någon renovera badrummet. Det har alltså bilats upp golv hos någon granne i ett par timmar.

Det är ju knappast så att jag har lyckats pricka in de gånger de har bilat golv, utan så här låter det förmodligen precis varje dag. Stackars katten Silje, det måste ju vara asjobbigt.

Som tröst för både snor och renoveringar så står nu en smaskig kladdkaka i ugnen. Yes! Och det bästa är att jag får äta upp den helt själv då J är i Köpenhamn inatt! Jag tror att det var Köpenhamn iaf. Eller var det Malmö?

Den här förkylningen håller i sig. Ordentligt. Min plan för dagen var att jag skulle träffa Marie för en efterlängtad promenad eller alternativt en fika, men jag fick ställa in. Jag håller mig till soffan och sängen även idag. Fantastisk helg...

Eftersom allt känns så eländigt tänkte jag att jag kunde ta tag i mina räkningar från CSN på en gång. Onödigt att spara det till en dag då är jag är på gott humör för risken är ju att leendet på läpparna försvinner då. Så nu har jag suttit här och lagt in faktura efter faktura som ska betalas månad efter månad i 25 år! Usch. 600 kronor kommer de få av mig i månaden ett tag, sen ökar tydligen beloppet successivt, tills jag är helt skuldfri år 2034. Känns bra. Känns hoppfullt.