Juldagen brukar ju i vanliga fall vara en riktigt död dag då allt är stängt och man är trött av all julmat. Även här är allt stängt, faktiskt ända till söndag, och även här har det varit väldigt lugnt. Här nere firar man ju julen på juldagen så det har varit väldigt tyst i området. Inga slirande bilar. Engelsmännen som man annars hör på gatorna har även de hållit sig inne för att ägna sig åt sitt julfirande.

Det var därför det bara var vi svenskar i Sofoklis (som lägenhetsblocket heter här) som tog oss ner till promenadstigen nere vid vattnet för at ta oss en promenad. För att slippa at riskera att få kämpa med vagnen fick den nästan sju kilo tunga Malte hänga med i BabyBjörnen. Det var tungt för ryggen men alternativet hade varit jobbigae.

Solen sken på allra bästa vis så det blev varmt att gå. Malte fick dessutom ha en mössa på sig för att inte bränna sig på huvudet. Att ta med sig en solhatt i resväskan var det liksom ingen som tänkte på...

Där borta i diset skymtar Famagusta, min pappas hemstad. Hotellen står uppradade men de är övergivna sedan 1974 då Turkiet invaderade ön. Det känns alltid så konstigt att se staden så här. Så nära men ändå så otillgängligt.

På den här platsen lever ett flertal hemlösa katter, vi räknade dem till 26 stycken. Det är inte alls synd om dem då det kommer engelsmän varje dag och ger dem mat. Jättefina är de.

Mer än så har inte hänt här idag och det är helt okej med mig. Malte har varit på ett mycket bättre humör och jag börjar bli mer och mer osäker på det här med tänderna. Elin, du gav mig något att tänka på...

Åh så sällan man får mysa med Malte så här! Notera den förut så ljusblåa overallen som torkar i bakgrunden. Den har fått ta ett klorinbad för att få tillbka sin vita färg.

Till en början var det svårt för julkänslan att infinna sig men med en Absolute Christmas som går på repeat från nio på morgonen så är det svårt för den att hålla sig borta. Det gjorde alltså inte något att det inte låg ett tjockt snötäcke utanför dörren. Det var tvärtom mycket trevligt att tillbringa julaftonen utomhus, utan en stor täckjacka som skydd från kylan.

Dagen började med ett julbad för Malte och ett julbad för bilen. Inte ens på julafton kan pappa sitta still och bara slappna av. De blåa arbetsbyxorna satt rutmidjan på honom, precis som vanligt.

Medan vi andra körde på mjukisstuket idag var Malte uppiffad med en röd fluga. Ursöt blev han.

Det var meningen att vi skulle äta våt julmiddag tillsammans med Gösta och Karin, mina föräldrars grannar i stugan som gästspelar i kvarteret denhär vintern, men då Gösta var sjuk så blev det bara vi. Allt som behöver finnas med på ett julbord fanns med utom just prinskorven, till Js stora besvikelse. Vi blev ändå mätta och mycket belåtna när apelsinriset (jo, det var apelsinris enligt min mamma) hade fått avrunda måltiden.

Grannkatten Mistsy ville också vara med på julbordet. Hon kommer och hälsar på varje dag och vill ha lite mat. Och det får hon också.

Marsipantomtar medhavda från Sverige. Såklart.  

Till kvällskaffet fick vi avnjuta den helt fantastiska mandeltårtan som man aldrig blir besviken på. Tyvärr kunde vi inte riktigt avnjuta den i ett lugn då många tårar fälldes unedr tiden. Malte har nämligen gråtit en hel del under dagen och vi börjar misstänka (mina föräldrar är övertygade) att Maltes tänder är på gång. Man kan skymta dem i munnen på honom, och när han gråter så åker fingrarna in på samma ställe i munnen. Han har förmodligen ont plutten. Som tur är har jag med mig alvedon som kanske kan lindra lite, men han gråter fortfarande. Trots att det är synd om honom så hoppas jag att det är tänderna som gör illa honom, för om det inte är det så vet jag ju inte varför han gråter så ihärdigt. Han har har ont.

Jag misstänker att de allra flesta som läser min blogg är vänner och bekanta. Men besöksstatistiken skvallrar om att ni är en stor skara där ute som jag aldrig har träffat, för så många vänner har jag inte.

Vilka ni än är, familj, vänner, bekanta eller bara urgulliga bloggläsare. Jag önskar er en mysig julafton med god mat, glatt sällskap och mycket gos!

Vi tog en välförtjänt sovmorgon denna första riktiga dag av vår semester. Först vid halv tio masade vi oss upp för att inta en frukost i solen på uteplatsen. Man får passa på att hålla sig utomhus på förmiddagen då solen ligger på på den här sidan.

Så här på vintern försvinner den bakom hörnet runt ett-tiden.

Mammas pomelo som ska skördas i dagarna. Från blomma till den här stora

frukten med midjemåtten 56 cm har det tagit ett år. Rätt coolt faktiskt.

Medan J tog en liten tupplur efter ett par timmar (han är förkyld stackarn) åkte jag och mamma för att handla lite. Första stoppet var Orfanidis, Paralimnis svar på Kvantum, men vi var där vid helt fel tidpunkt på dagen. Den sammanföll med samma tid som alla övervintrande skandinaver kommer med bussen från Ayia Napa. Den lilla byn är ju rätt död på vintern så då får de komma hit för att handla på sig mat.

Gubbarna och gummorna var många, långsamma och mest i vägen. Mamma berättade att när busslasten kommer (bussen är för övrigt hyrd av Orfanidis för att ta pensionärerna dit, big business ni vet) måste de lämna sina väskor och dramaten ute vid entrén då de är kända för att snatta! Det tyckte jag var riktigt roligt!

Nästa stopp var English Deli där mamma hade beställt svensk julskinka. Good shit! Dagen har för övrigt mest gått i julförberedelsernas tecken. Vi har gjort risgrynsgröt (iofs redan uppäten) och vi har gjort den obligatoriska mandeltårtan. Den måste ju stå och gotta till sig över natten.

Malte envisas med att sparka av sig sina fejk-uggs. Han tycker

inte heller att det är vinter.

Det är inte bara julmat som tillagats utan jag har också gjort en puré till Malte. Det blev kycklingpremiär. För er andra nyfikna bloggmammor så gjorde jag som så att jag kokade en bit av en kycklingfilé med ett par pepparkorn och ett lagerblad. Sen kokade jag morot ochpotatis och mixade ihop hela härligheten. Malte blev väl inte överförtjust men åt snällt upp nästan allt. Han drack också ivrigt av vattnet ur flaska efteråt. Jag hoppas att han är lika entusiastisk i den när den är fylld med välling... 

All julkänsla som jag hade plockat på mig hemma i Sverige är som bortblåst. Det är svårt att behålla det när man går omkring i en tisha i solen liksom. Men imorgon tror jag att den kommer tillbaka. Då är det ju faktiskt självaste julafton.

Hallå allihop! Vi är på Cypern! Äntligen! Väckarklockan ringde halv tre imorse och då hade jag inte sovit mer än i ett par timmar, så att piggt kliva uppför att göra iordning mig kändesinte helt självklart. Jag gjorde det i alla fall. Malte började gråta hysteriskt när han så abrupt fick sin sömn störd mitt i natten, men han fick sova vidare i bilen ut till Arlanda.

Dreggel någonstans över Ukraina  

Inte helt nöjd  

Malte har nu flugit till Cypern för första gången och flygresan gick verkligen över förväntan. Jag ammade honom vid start och landning så han slapp onda öron. Han sov även en del där emellan så det gick rätt smärtfritt. Det enda som var lite knepigt var när det skulle ätas. Vi fick helt enkelt äta i shift med Malte i knät.

Mamma dokumenterade Maltes allra första ankomst till Cypern. Bilden har tagits på långt håll och desstom fick jag beskära den grovt för att få bort J, så liiite kornigt blev det allt.

När vi kom fram till Larnacas helt sprillans nya flygplats stod mamma och pappa och väntade på oss. Eller ja, mest på Malte faktiskt. Det var först efter att de hade gullat med honom som jag fick en stor välkomstkram. Vädret överraskade då mamma i telefonen har sagt att det är kallt och regnigt. Vi som kom från ett iskallt insnöat Stockholm var ganska nöjda med en blå himmel, 19 grader och ljumma vindar...

Att dricka ur flaskan fungerar fortfarande inte men att

bita på den går alldeles utmärkt.

Väl framme här i Paralimni hängde vi lite i lägenheten innan vi tog en promenad bort och handlade. Att gå med barnvagn här är inte helt enkelt då trottoarer inte riktigt har slagit igenom ännu. Men det gick ändå.

Nu sitter vi inne och kollar på TV. Mamma tolkar nyheterna för J, jag bloggar, pappa sitter utomhus och grubblar över livet och tittar till Malte som sover. Det är 14 grader ute. Ingen snö i barnvagnshjulen idag.

Det är några grejer som ska packas ner i resväskorna förutom kläderna. Mamma har lämnat några önskemål på saker som ska med. Det första hon bad om var att vi skulle ta med fyra tavellister från IKEA! De hade faktiskt hängt med om det inte hade varit för att flygbolaget gick i konkurs. Med dem fick vi nämligen ta med oss 30kg.

Med Fritidsresor får man ju bara ta med 20 kilo men några bonusgrejer åker ändå med. Två påsar mandel som jag har stått och malt i mandelkvarnen här på morgonen, är det första som åker med. Huvudingrediens i den obligatoriska julmandeltårtan! En bit cambozolaost ska inhandlas i eftermiddag och läggas ner bland kläderna. Det finns tydligen inte på Cypern och mammas craving måste tillfredställas.

En Allerstidning åker också med. Mamma saknar korsorden. En pocket, I trygghetsnarkomanernas land vill mamma läsa så jag har köpt ett ex till henne för jag vill behålla mitt eget, den är full med hundöron.

Lösgodis! Vi har inte bestämt oss för om vi ska ta oss en tur ut till Björknäs eller om vi ska nöja oss med Kvantum, men lösgodis vill mamma och förmodligen pappa också ha. Det sista som ska med är te. Söderblandning. Sen får det räcka.

Att packa till Malte blir nog inte så knepigt som jag hade tänkt. Lite kläder (tvättmaskin finns ju som tur är), ett par påsar gröt och bebisalvedon utifall att. Jag kanske kanske tar med en nappflaska och lite ersättning också, hoppas ju fortfarande att han ska ge med sig, den lille bestämde herren.

Glömmer vi något är det ingen katastrof. Det finns ju affärer även på Cypern.

Morgonen började lite sådär med att vi hittade en stor blöt pöl på köksgolvet. Vårt fina trägolv hade då såklart rest sig och blivit fult. Det första vi fick göra var alltså att börja moppa och sen sätta oss med hårtorken. Det torkade efter en stund men golvet är ju ändå förstört.

Först trodde vi att det var katten som inte hade kunnat hålla sig under natten men vi fick inte ihop det rent logiskt för hon tjatar alltid jättelänge för att bli utsläppt. Till slut fattade vi att det var Js nytvättade tröjor som låg på köksbordet för att torka, som hade slabbat ner hela golvet. Oh well, inget att göra åt, men synd på det fina golvet.

För att liva upp den dystra stämningen började vi istället att förbereda vår brunch. Kajsa, Alexander och Carro + två barn var inbjudna för att inmundiga Leilas helt sjukt goda scones med philapelphia och hallonsylt. Ja, och så bjöds det givetvis på det obligatoriska som exempelvis äggröra, bacon, ägg och american pancakes. Schwenagott! Jag gillar verkligen brunch!

Malte med sin kompis Leo     

Nu är J iväg och kör sitt sista spinningpass innan semestern, sen blir det söndagshäng i soffan. En dag kvar sen åker vi! Imorgon ska vi handla lite mat åt Js brorsa som ska bo i vår lägenhet medan vi är borta (någon måste ju ta hand om Silje), sen blir det tvättmaskinen som får jobba innan vi packar ihop våra väskor. Tjoho!

Vi har haft en kanontrevlig dag ute i Tyresö och det är med proppfulla magar vi har kommit hem med en grinig liten Malte som vägrar somna...

Många tycker att julmat är tråkig mat. Det tycker inte jag. Det är ju asgott! Men efterrätterna gillar jag extra mycket. Idag bjöds det på en efterrätt som jag inte har ätit på jättelänge; Ris a la Malta. Eller apelsinris... Det dividerades en stund om vad dte egentligen heter, gott var det i alla fall.

Visst ser det juligt ut?  
   

J var från början inte helt nöjd med mitt val av kaka. Det slutade med att han åt upp halva formen, så han verkade gilla den.

Vi hade bestämt att vi inte skulle dela ut några julklappar men Malte blev ändå inte utan. Såklart. Han fick leksaker som man ska leka med såväl på land som i vattnet. Ett par fräsiga badbyxor fick han också så det kanske bler en babysimkurs i alla fall... Malte gillade leksakerna medan hans mamma blev extra glad över alla kläder han fick. Kläder från Polarn är liksom en favvo!

Vi var några stycken runt middagsbordet. Hur alla dessa människor är släkt med Malte är för krångligt att gå igenom, men han gillade uppmärksamheten.

Strike a pose!

Två iakttalegelser hanns med under eftermiddagen. Den första var de tre hjortarna som sprang över tomten. Jag fick skynda mig att fota innan Maria gav sig ut och schasade iväg dem. Här är vi verkligen på bystan, eller hur? Det syns ju. Och grejen är att vi ska bo ungefär 500 meter härifrån om ett par år.

Den andra iakttagelsen är dessa fjärrkontroller som ligger i köket. Maria är rädd att de ska bli kladdiga så hon har snurrat in dem i gladpack. Jag kommenterar inte det.