Är snön här för att stanna? Det är ju typiskt att vi åker bort just det året

då Stockholm kanske får en vit jul!  

Morgonen inleddes, precis som alla andra morgnar, med att städa efter J. Han har fortfarande inte förstått att han inte bor på hotell och jag börjar tröttna på det. Att bli sur på honom minst en gång om dagen är fan inte bra för mitt psyke. Inte mitt annars så glada humör heller för den delen!

Idag är det ett BVC-besök inplanerat. Malte ska inte bara vägas och mätas utan ska också få sin femmånadersvaccinering. Jag vet inte om man brukar få den vid just fem månader men vi tar den nu så att han hinner få den innan vi åker till Cypern. Efter det, och innan febern kickar igång, tar vi en fika hos Sofia och Emelie.

Det blir nog en bra dag idag i alla fall.

Stockholm är verkligen vackert. Jag önskar att jag hade haft systemkameran med mig, men skötväskan var full med svettiga kläder istället.       

Japp! Jag började med att ta mig ner till Sickla för att träna med Lovisa. De andra mammorna hoppade över att följa med den här gången men vi tränade lika bra för det. Efter passet blev det en lunch på Coffeehouse by George och lite skvaller på det. När vi blivit nöjda och glada lämnade jag Sickla och promenerade in till Södermalm för att möta upp Kajsa. Det var fikatajm!

Malte visade upp sin allra bästa sida fick och det var det många runt vårt bord som märkte. Om jag hade varit singel hade jag kunnat köra en variant på Hundtricket hur lätt som helst. Han är ju så himla söt!

Jag ska påpeka att jag bara tog en latte. Chokladbollen är Kajsas men den var så söt i skålen att jag låtsades att den var min för en liten stund.  

Kajsa gick äntligen med på att jag skulle få ha en bild av henne på bloggen, men bara i utbyte mot att jag bjuder hem henne på brunch på söndag.

Malte sneglar på chokladbollen  

Middagen är nu uppäten, det blev fisk, så nu blir det en kväll framför Hjältegalan på TV4. Näsdukarna står stand by och är redo att användas.

Hahaha! Jag har skrattat högt när jag har läst min egen blogg i engelsk översättning. Det blir en hel del fel kan jag väl säga. Maltes namn översätts till exempel som landet Malta och när jag skrev att vi ska röra på oss på träningspasset översattes det med att vi ska "touch ourselves" i en timme... Ett pass nere på Sats översattes till "a passport down on the kit".

Det här kan bli hur kul som helst!

Dina uppmärksammade mig på en ny funktion på bloggen. Med hjälp av Googles hjälpverktyg man man översätta bloggen till grekiska. Perfekt för mina kusiner på Cypern som jag vet tittar in här ibland för att titta på bilder på Malte. Längst ner på vänster sida i menyn kan man översätta bloggen till vilket språk man vill. Perfekt!

Sista veckan innan vi åker och den börjar på bästa tänkbara sätt. Ett pass nere på Sats. Härligt! Jag har lite träningsvärk från igår, speciellt i axlar och nacke, men det gör ingenting alls.

Efter att vi har rört på oss i någon timme så hoppas jag på att de andra mammorna vill ta en lunch. Sen ska jag och Malte in mot Söder för att möta upp Kajsa. Det ska lattefikas.

Jag har tänkt på det där. Lattemamma. Jag har inte riktigt skött min uppgift som föräldraledig lattemamma. Jag kanske har druckit tre stycken ute på café sedan Malte föddes. Det är ju ingenting. Skärpning!

Vem är den där snyggingen som tittar på mig?

Jag har tränat duktigt i någon timme, jag har tvättat, jag har puréat, jag har handlat mat, jag har tagit en promenad med Malte, jag har städat lite och jag har surfat. Det är vad jag har sysselsatt mig med idag. Inte en minnesvärd dag egentligen men inte någon jag vill förtränga heller.

Imorgon är det en ny vecka, den sista innan vi åker, Jag längtar!

Jag vaknade här på morgonen och tyckte att det var himla ljust ute. Tänkte att det var snön som gjorde det ljust. Jag hade fel, all snö som hade vräkt ner under gårdagskvällen hade smält bort och termometern visade på fyra grader. Jahapp.

Det har inte blivit någon luciafrukost här hemma. Nu får det bli en paus med det goda tills vi åker ner till Cypern. Visst hade det varit gott med en tallrik risgrynsgröt i TV-soffan men jag nöjde mig med att titta på amerikaner som inte hade någon aning om hur man ror en eka. Amazing Race är underhållning ska ni veta.

Nu: ner till gymet. Har inte varit där sedan i tisdags så det är dags.

Så! Nu är det gjort! Ett fantastiskt gott julbord har nu åter igen intagits på Oaxen och jag ska säga er att jag är nöjd. Väldigt nöjd! Som vanligt var sällskapet J och hans familj, dvs hans farmor och farfar, hans pappa och Maria och den inte så lilla lillbrorsan Oscar.

För första gången på mina fyra år på den lilla ön så sken solen över färjan som tog oss till julbordet. Alla andra gånger när vi har stått och väntat på färjan så har vi frusit, det har duggat och någon gång också snöat om jag inte minns helt fel. Idag sken solen, halleluja på det!

Oaxen Krog sett nerifrån vägen. Det ligger nämligen rätt högt upp så man har en väldigt trevlig utsikt från matbordet. Den sista är en bild av ön Oaxen, tagen i väntan på att färjan ska ta oss dit.

När vi klev innanför dörren rullade det på som det ska på ett julbord. Det började med en jättegod glögg och pepparkakor, sen var det bara att äta sig igenom faten helt enkelt.

I vanliga fall tycker jag inte att sill är speciellt spännande, men på Oaxen är det nästan omöjligt att inte hitta åtminstone en sort att gilla. De har nämligen ett antal att välja på. Många att välja på är kanske bättre formulerat.

Förutom det gamla vanliga som ska finnas på ett julbord, som t ex köttbullar, prinskorvar och gravad lax, finns det också lite annat smått och gott som man inte vanligtvis äter. Till exempel vildsvinsbog från Mörkö som ligger precis i närheten. Det äter i alla fall inte jag speciellt ofta. Ja, väldigt sällan faktiskt.

Oscar och Kaj tar en paus i ätanet. En välbehövlig sådan.  

Självklart finns det också sånt som jag helst inte stoppar i munnen. Grisfötter är ett exempel på det, och kalvaladåb. No way José! Det är alltid några i sällskapet som ger sig på lutfisken men jag tackar konsekvent nej. Första året smakade jag men det var sista gången. Det smakar ju ingenting, man bjuds bara på en väldigt knepig konsistens!

Marias lutfisk  

Nytt för i år var att vi innan vi gav oss på dessertbordet, också beställde in risgrynsgröt och Kvibille gräddädel med vad jag tror var en plommonkompott. Jag tog osten och det var jättegott, men i efterhand ångrade jag mig. Jag skulle gjort som J och tagit risgrynsgröten istället.

Lite dåligt fotat men till höger är det en bild på hur gröten serverades i en liten minikastrull. Så himla sött!

Vid det här laget var jag, och alla andra förresten, mätta. Men att hoppa över dessertbordet finns ju inte på världskartan så det var bara att lasta på tallriken (tallrikarna). Jag började med den helt fantastiska ostkakan med mandeltäcket. Ååååh den är så god! Jag kommer aldrig i mitt liv äta en godare ostkaka än den som serveras på Oaxen.

Men lite hallonsylt på det så är Alex helnöjd!

Jag nöjde mig givetvis inte med detta utan gick många vändor och fyllde på magen med praliner, kolor, mandelmusslor med sylt och grädde, en färskostkaka och havtornsglass. Ni kan förstå att jag var helmätt när vi gick därifrån. Den här gången lyckades jag dock med att låta bli att äta mig fram till ett illamående utan det var mer ett välbehag i kroppen. Fan vad man kan må bra av god mat.

Efter fyra timmar på den lilla ön kände vi oss nöjda och begav oss mot Hammarby Sjöstad där Malte väntade hos farmor Jeanette och Kåre. Jag hade varit ifrån honom i nästan sju timmar och det är rekord. När jag pratade med Jeanette i telefonen på väg dit sa hon att allt hade gått bra men att kvarten han hade skrikit hade känts som tre timmar. När vi kom dit möttes vi dock av väldens sötaste sovandes i vagnen och då kände jag att jag inte behövde ha dåligt samvete för att ha lämnat bort honom en dag. Han mådde ju hur bra som helst!

Tummen sitter där den ska!

För att dra det kort hade vi alltså en kanondag och nästa års julbord är redan inbokat.