Gröna linjen och jag var inte så goda vänner imorse då han hade tagit fikapaus. När jag kommer ner till Hammarbyhöjdens t-bana står alla stackare och väntar på ersättningsbussen. Även jag ställer mig i ledet och suckar över att jag inte gick hemifrån tidigare istället för att titta på Nyhetsmorgon. Efter en lång stund tröttnar jag på att ingen buss kommer för att plocka upp mig, så jag tänker att jag kan gå till Skärmarbrink för att ta ett Farstatåg därifrån. Under den lilla promenaden dit åker the bloody ersättningsbuss förbi mig, men jag tröstar mig med att jag inte skulle ha kommit på den ändå, den är ju fullsmockad. Väl i Skärmarbrink står en vänlig ordningsvakt som informerar mig om att nej, nej, det är ju hela gröna linjen som har fikapaus. Jaha, det är bara att traska vidare till Gullmarsplan eftersom det är betydligt fler bussar som går därifrån. När jag kommer fram väljer gröna linjen att avbryta sin fikapaus för att skjutsa mig till Slussen. Så nu är jag här, på jobbet, med tio minuter kvar till lektion. Tack Veolia, tack.

Kolla själva!  Läste om kortfilmen med den heilande Kalle Anka, och hur den gjordes redan 1943. Hur roligt som helst.

Jag var tvungen att ta hand om några av äpplena vi fick i helgen så det fick bli vår favvoäppelkaka. Receptet fick jag av Katta som i sin tur fick det av sin svärmor. Sockerkakan som man trycker ner äppelbitarna är så där smaskigt seg och knäckig, så kakan blir riktigt mumsig. Så nu är vi två stycken här hemma. Och en springform full med kaka. Inte alls bra. Inte alls faktiskt.

Eftersom jag inte visste om jag skulle ha ett jobb eller inte efter sommaren, vågade jag inte åka på solsemester. Jag var så orolig att jag skulle få en intervju som jag skulle bli tvungen att tacka nej till för att en resa redan var bokad, så då lät jag istället bli.

Nu längtar jag efter solsemester. Vi var ju i Thailand i vintras (världens bästa julklapp by the way) men det är ju så länge sedan! På jullovet kan vi inte heller åka någonstans då J inte har några semesterdagar kvar. Dessutom går det åt några enstaka kronor åt badrumsrenoveringen... Fast jag skulle ju väldigt gärna ta en vända ner till mamma å pappa på Cypern. Lille Adam med föräldrar är dessutom där då. Ååååhhh!

Men jag är så otroligt trött. Det var länge sedan ögonlocken var så här tunga. Det är nästan så att tröttheten tar ut sin rätt nu när det liksom finns utrymme för den. Men det är så synd eftersom jag har en del att fixa med.

Kiosken är dessutom stängd idag så något socker kan jag inte chocka med heller...

Utropstecknet i rubriken är en ren lögn. Inga utrop här inte, jag är så otroligt trött. Och när jag är trött orkar jag inte sminka mig lika ordentligt som annars. Följden av det är jag dessutom ser trött ut. Tack och lov har jag bara en lektion nu på morgonen, så efter halv tio kan jag bara sitta här vid skrivbordet och, ja, rätta t ex.

Gårdagen var ju spännande... Då gjorde jag officiellt slut med min morfar. Han har nog haft det på känn sedan tidigare, något annat vore konstigt. Men om han hade missat något så är nog det mesta solklart för honom vid det här laget.

Horace Engdahl är tydligen i blåsväder. Med anledning av att årets nobelpristagare i litteratur tillkännages nästa vecka ställde Horace Engdahl upp i en intervju. Där uttalar han sig en aningens kontroversiellt och sånt är ju skoj!

"Självklart finns det stark litteratur i alla större kulturer men man kan inte komma bort ifrån det faktum att Europa fortfarande är det ledande litterära centrumet i världen – inte USA."

Jag själv har ingen aning om han har rätt i det han säger eller inte, men jag kan ju inte förneka att det är väldigt roligt! Det är otroligt kaxigt, om inte annat, av en litteratursnobb som förmodligen inte så ofta bläddrar i Läckberg och Rudberg. Go Horace, go! You entertain me!

Den väljer man ju som bekant inte själv. Om jag hade fått välja hade jag inte valt min morfar. Jag säger inte mer än så så har jag nästan ingenting sagt.

Annars så är det bra. Tvåorna är ute på sin praktik vilket innebär att jag har några luckor i mitt schema. Idag har jag egentligen inte riktigt gjort allt jag hade tänkt hinna göra nu när de är borta, men ibland måste man faktiskt få ta saker i ett lite lugnare tempo, och kanske med lite mer eftertanke. Jag är helt okej med att det lunkar på så här, men det skulle kanske bli tråkigt i längden.