Jo, jag minns en tid då jag faktiskt gillade att träna. Det var under en väldigt begränsad tid i mitt liv, bara ett par år, men då var jag också som allra snyggast. Fan vad jag mådde bra av att sitta på spinningcykeln och jäklar vad duktig jag kunde vara på gymet.

Men så gick det över. Jag började jobba heltid som lärare, jag blev en trött gravid lärare och lusten bara försvann. Och lusten har inte kommit tillbaka, den är som bortblåst. Jag älskar promenader och det har jag ju alltid gjort men att gå till gymet finns liksom inte på världskartan.

Det är när jag läser såna här hylllningar till min läckerhet som jag dock börjar fundera. Att träna kanske är till min fördel ändå...

Falukorv med en alltför saltad dijon- och dragonsås.

Jo, vi gjorde oss till här på kvällen och åt vid köksbordet. Det är ju faktiskt fredag idag... Ingen av oss blev dock speciellt imponerad av maten då jag hade varit lite väl generös med saltet. Skitsamma, det gick att äta i alla fall, och vi fick dessutom äta ifred då Malte låg och sov. Vi fick tvinga honom att vakna för att försöka undvika ännu en kväll som gårdagens.

Annars inga planer alls. Mys i soffan framför TV:n. Femte fredagen utan gottgott (åh vad gott det vore med en liten skål lösgodis) och vi har fortfarande inte vant oss. Den 12 december känns ibland så långt bort!

Jag har insett att det faktiskt finns fördelar med att laga mat och ha den klar när J kommer hem. Då får ju jag bestämma själv vad vi ska äta! Han är så otroligt kinkig med maten och skulle nog helst alternera biff och thaiwok varannan dag. Jag vill gärna testa nya rätter och gillar när det är enkelt. Typ falukorv.

Idag blir det just falukorv med dijon- och dragonsås. Han kommer att äta det och tycka att det är helt okej, men om han själv hade sett receptet hade han valt något annat. Jag försöker vidga hans vyer lite. Jag läste i Mama idag att om föräldrarna är kinkiga med maten blir också barnen det. Jag hoppas verkligen att Malte väljer att ta efter mig men med tanke på flaskvägrandet så undrar jag om han inte redan har hittat en förebild i sin far...

Svårt att hålla sig vaken på förmiddagen

när man inte sover på nätterna...

Vi nådde nya höjder av nattningskämpande igårkväll. Vi gick och lade oss klockan 23 som vanligt, 02.36 somnade han! Det kan ju fan inte vara normalt! Som tur är hör ju det inte till vardagen men hallå!

Han vaknade vid sex och ville äta och igen vid åtta. Jag reagerade då på att J låg och sov brevid mig, i vanliga fall brukar han sitta i bilen på väg till jobbet vid den tiden. Han hade försovit sig stackarn. Jag väckte honom och han trodde först inte på mig så han tog upp mobilen för att själv titta på klockan. Ojoj, nu blev det bråttom och han lade ifrån sig mobilen för att kliva upp ur sängen. Plums, mobilen ramlar då ner i vattenglaset som står på golvet nedanför.

När en sån sak händer känns det som att det inte gör så mycket att man inte har fått sova. Man glömmer bort det. Det var ju så underhållande!