Jag kom aldrig till play-knappen. Filen var trasig så jag får snällt vänta till J kommer hem och fixar åt mig. Istället lade jag mig och lyssnade på en CD som Stina lånade ut till mig för länge sedan. Mental träning och avslappning inför förlossningen. Den var rätt trevlig att lyssna på och bara en halvtimme lång med lite avslappningsinstruktioner och delfinljud och sånt. Kan tänka mig att lyssna på den en gång varje dag tills det är dags.

Jag vet inte alls om sånt här hjälper, jag läste senast idag att det hade gjorts en undersökning som visade att "profylax inte leder till minskad användning av epiduralbedövning eller att man upplever förlossningssmärtan som mer hanterbar."

Det spelar mig faktiskt ingen roll om det inte ger någon effekt. Jag känner mer att jag kanske kan känna mig lite lugnare inför förlossningen och att jag (även om det är inbillning) känner mig förberedd. Vad ska jag annars syssla med den här sista tiden?

Jag hade egentligen inte tänkt syssla så mycket med det. Tänkte att jag nog hade en rätt bra bild av vad det gick ut på, att det är en skenmanöver som går ut på att man ska fokusera på något annat än smärtan när den är som värst. Ingenting jag skulle behöva fördjupa mig i, jag har ju sett det i Hollywoodfilmer!

Men så förra veckan vaknade jag mitt i natten av att det gjorde så otroligt ont att jag inte kunde just andas och inte slappna av. Jag reagerade precis så som jag tror att man inte ska göra för då gör det nog bara ondare. Där och då, mitt i natten, bestämde jag mig för att jag ska ta och titta på den här profylaxfilmen som jag laddade ner för en massa månader sedan. Det kan ju i alla fall inte skada eller hur? Barnmorskan har dessutom tjatat om andningen och jag har liksom nickat sådär som att jo, jag är med på vad du säger, jag ska göra det. Sucker!

Nu är det dags, nu trycker jag på play. Återkommer senare.

Det straffar sig att sova i nästan två timmar på eftermiddagen. Nu sitter jag här igen, mitt i natten, framför TV:n och surar över det taskiga utbudet. Jag kanske skulle ge efter för Js önskemål och skaffa fler kanaler. Man skulle kunna tro att de femton eller vad det är vi har skulle räcka men bevisligen gör de inte det. Det finns ingenting som jag vill se. Och nu börjar jag bli glassugen också...

Jag planterade fina pelargoner för några veckor sedan, röda och mustiga på vår trevliga balkong. Problemet med den här balkongen är att på något konstigt sätt så rinner allt regnvatten från balkongerna ovanför ner i mina blomlådor. Jag tror iaf att det är därifrån vattnet kommer för så fort som det regnar lite halvmycket så blir lådorna tokfulla så att det tom rinner över.

Det här är inget som blommorna uppskattar. När vi kom hem efter midsommar så var blomlådorna proppfulla och de stackars blommorna var helt övervattnade. De såg verkligen döende ut, men jag kämpade med att hälla ur allt vatten och så fick jag plocka bort alla ruttnande blad som satt på plantorna tills bara hälften av bladen fick sitta kvar. Det var flera veckor sedan men de hade fortfarande inte återhämtat sig och jorden var fortfarande jättefuktig.

Det här möttes jag av efter skyfallet igår.

Jag vet inte hur mycket mer de pallar. Ni ser hur ynklig den andra plantan från höger ser ut. Så såg den inte ut när jag planterade dem.

Vem hade för några år sedan kunnat tro att jag skulle sitta och bekymra mig för plantorna i blomlådorna? Tanten i mig växer sig starkare och starkare. Hon har tagit över fullkomligt inom en överskådlig framtid, det kan jag lova.

Åh vad skönt det är att få slappna av från värmen ett tag. Idag har det varit riktigt skönt och jag fick dessutom sova ordentligt inatt eftersom det var så svalt i sovrummet. Dagen har inte ägnats åt så mycket. Då J hade en del att ta igen städmässigt så fick han syssla med det medan jag låg i sängen och läste på morgonen. Sen blev det en tur ut till Tyresö till Js pappa där vi tittade på deras nya trädgård. De har haft en landskapsarkitekt där som har gjort om en hel del. Blev jättebra och kommer att bli kanon när alla plantor  och gräsmattan har växt till sig.

Trots att jag sov så bra inatt blev det ändå en tupplur här på eftermiddagen när J var borta på sitt spinningpass. Man ska ju passa på.

Silje fyller år idag. Hon är på vippen till gammal med sina hela sju år. Jag skaffade henne några veckor efter att jag hade flyttat hemifrån och tyckte att det var så tråkigt att komma hem till en tom lägenhet. Jag hittade en annons i Nacka Värmdö Posten och paxade en liten kattunge i Eknäs. När hon var tio veckor gammal fick jag hämta henne i utbyte mot en tia per tass plus en tia för svansen.

Hon fick vara en innekatt då eftersom jag bodde fem trappor upp, men till hennes glädje flyttade vi snart till Skärmarbrink där hon kunde springa ute. Jag tror att hon trivs ännu bättre här i Hammarbyhöjden där hon har Hammarbybacken bara precis utanför balkongen.

Just att Silje blev utekatt ställde till problem på så sätt att vi fick begränsa oss en del i vårt läegenhetsletande när vi skulle ta oss ifrån Skärmarbrink. Hon kunde ju inte gärna omvändas till innekatt igen. Så hittade vi den här lägenheten som vi blev så förtjusta i men som ligger en trappa upp. Vi löste dock det hela med att bygga en speciell helt vertikal kattrappa där hon får  klättra från ett steg till ett annat. Jättesmidigt. Men när folk går förbi tror de att det är en anordning för att kunna ställa blomkrukor på... Fel, det är en kattrappa.

Har jag sagt att Silje egentligen är en hankatt? Inte det? Oh well, det är en annan historia. Idag blir hon i alla fall sju år gammal. Grattis min lilla pälskling!

Äntligen en dag där jag inte har legat hemma och vilat mig, utan jag har varit i Älta hela dagen. Vi höll oss inne under skyfallet som drabbade Stockholm på eftermiddagen, men det klarnade ju som tur var upp så vi kunde sitta ute hela kvällen och äta. Sara skötte grillen och Elin gjorde sallad. Själv satt jag mest och tittade på.

Det jag stod för ikväll var själva underhållningen för vartefter timmarna gick blev mina fötter, främst vristerna, bara större och större. De är svullna redan på morgonen när jag går upp, men de blir så otroligt mycket större under dagen. Det knäppaste av allt är att högerfoten blir oerhört mycket större än den vänstra. Det ser väldigt läskigt ut. Det är dags för mig att dela med mig av mina fotleder även här på bloggen. Varsågoda!

Jag står dessutom bredvid Ulle som har smala fågelben, bara för att göra effekten så mycketstörre. Lägg märke till skillnaden mellan högern och vänstern. It's just plain freaky!

Min lilla plan var att jag skulle kliva upp här på morgonen och baka mumsiga Leilascones. Jag tänkte att det kanske sista gången på ett tag som jag skulle orka göra mysmorgon på en helg. Planen gick rätt fort i stöpet. När J klev upp runt halv tio och började fråga efter de saftiga bullarna vägrade jag att kliva upp. Min kropp protesterade. Jag ville sova och fortsatte att göra så i drygt en timme till. Sen ville jag ju ligga och dra mig ett tag också. Han fick äta gröt.

Jag är så trött hela tiden och orkar verkligen inte göra någonting, samtidigt som jag verkligen behöver sysselsätta mig med något. Elin drar därför med mig ut till Älta till Sara för häng i trädgården och grillat till middag. Precis lagom för en tjockis som jag just nu. Jag börjar tröttna nu. Det blev dessutom bara värre nu när Carro fick sin lilla. Nu började avundsjukan gro inom mig också...