Oj vilken helomvändning! Jag gick upp klockan sju imorse! Åh vad skönt att vara uppe en vettig tid istället för att bara sova bort dagen. Jag vaknade dock inte av mig själv utan jag och J hade ett ärende att uträtta. Att bekräfta faderskapet på stadsdelsförvaltningen i Björkhagen.

Det blir man ju automatiskt kallad till efter att barnet är fött om man inte är gifta, men vi ville ha det gjort innan. Jag har läst historier om vad som kan hända i allra värsta fall, t ex här, så vi ville undvika det om det går. Det var väldigt smidigt och vi fyllde i några papper, men det är inte riktigt klart än. Först när barnet är fött så kan vi skicka in en kompletterande uppgift om barnets vikt, sen räknar de ut en mer precis konceptionstid och så är det klart sen.

Skillnaden mellan att göra det nu istället för sen blir att jag som moder och J som fader redan har bekräftat att vi är föräldrarna. Om något skulle hända mig sen så behöver i alla fall inte det utredas.

Nu blir det morgonteve.

Somnade djupt i soffan och vaknade inte förrän J ryckte upp dörren här på kvällen. TV:n stod då på TV4 som sänder Michael Jacksons minnesstund och det dröjde inte länge förrän jag fastnade för det.

Det kryper lite i kroppen på mig när alla talare deklarerar vilken fantastisk människa han var och att Gud tog honom ifrån oss alldeles för tidigt bla bla bla. Det är en sak att man spelar hans musik, för den är det väl ingen som kan förneka storheten i och det avtryck i musikhistorien som hans låtar har lämnat. Visst kan man också prata lite om hans humble beginnings och om hur han (påpiskad av sin pappa kanske man inte nämner) fick kämpa för sin karriär. Men att prata om vilken fantastisk människa han var, hur han hade ett sånt gott hjärta osv, det får mig bara att vrida på mig av obehag i soffan. Jag kan inte låta bli att tänka på alla skandaler som har kantat hans liv. Sen spelar det ingen roll hur mycket av det som är sant, skandalerna var ändå en väldigt stor del av hans karriär. Jag tvivlar på att det är någon talare som tar upp det, trots att alla sitter och tänker pedofilhärva, pedofilhärva, pedofilhärva tyst för sig själva.

Man ska nog bara koncentrera sig på hans musik. Då unviker man minerad mark för ingen betvivlar hans betydelse där.

Jag har haft en kanondag trots det här här sjuka vädret. Det blev en lunch på Chutney, passar bra eftersom Elin är en veggotjej. Vi satt där bra länge och vädret höll i sig så att vi faktiskt kunde sitta ute. Så fort vi lämnade stället började det dock regna. Vi fick lov att gå igenom ösregnet eftersom att småspringa inte är min grej just nu. Målet var Ringen och en amningsBH. Efter att den blivit inköpt var det bara att åka hemåt, lagom för att komma hem till Unga mödrar och en skål bigarråer. Great timing!

Japp, så här ser jag alltså ut idag. Jag gick in i vecka 38 förra veckan och det var något som hände då. Jag blev mer och mer inställd på förlossningen och sitter nu och väntar. Och väntar och väntar. Det värsta är ju att det kan ju vara flera veckor kvar!

Idag har jag iaf aktiverat mig så pass att jag har bokat in mig på en lunch med Elin. Good shit, det kommer ju försvinna flera timmar på det. Kanske borde shoppa lite också, det är ett par saker som jag vill lägga ner i BB-väskan när jag väl packar den.

Här kommer en väldigt konstig fråga, men är det någon som vet exakt var i Lännersta som Hells Angels har sina lokaler?

Ja det blev lite busigt så här på måndagkvällen. Det blev nämligen pizza, hemmagjord den här gången. För mig blev det tomat, mozzarella, skinka och champinjoner på. Är det det som är en capricciosa? God blev den iaf. Och citronlättdryck till.

Jag älskar att läsa bloggar och nu har jag fått en ny att följa. Alex Schulman har börjat pappablogga. Jag är inte riktigt klar över skillnaden mellan det och hans tidigare bloggande, men än så länge har det varit en trevlig läsning. Alla hans inlägg har nämligen hittills handlat om hans lilla dotter Charlie, bara några dagar gammal. Kolla in här!

Jag har lyckats hinna klämma ännu en bok här i tristessen. Denna gång blev det Illusionen om Gud av Richard Dawkins. Det var min storasyster som tipsade mig om den då hon tänkte att det skulle intressera mig, religionslärare som jag är och allt. Dawkins är en av världens mest kända och ihärdiga ateister och med den här boken klargör han väldigt tidigt att hans syfte med den är att omvända så många som möjligt till ateister då han anser att religion egentligen bara ställer till med elände i världen.

Jag själv är inte ateist utan lutar nog mer åt att vara en agnostiker. För de som inte riktigt har koll på skillnaden kan man väl säga att en ateist helt och hållet förnekar existensen av en gud eller någon högre makt. En agnostiker menar istället att man inte kan veta om det finns en högre makt eller inte. Ateister kan ofta tycka att det är den fega vägen att gå, att stå någonstans där mitt i, men jag menar att det faktsikt kan finnas en liten liten möjlighet att det finns en högre makt, trots att det mesta tyder på att det nog inte gör det.

Den här boken var intressant på så vis att Dawkins redogör för en massa bevis för att en gud inte kan finnas. Han själv är biolog så han drar upp punkt efter punkt där naturvetenskapen kullkastar alla "bevis" för att en gud existerar. Den här delen av boken tycker jag är väldigt intressant att läsa, och för mig som är uppvuxen i en familj som inte är troende och i ett land där man i skolan lär ut Darwins teorier, så är det han säger inte så svårt att köpa. När han sen går in på heliga skrifter osv, och pekar på passage efter passage där det som står är väldigt motsägelsefullt tappar jag dock intresset. Eftersom jag inte är troende har jag inte läst Bibeln jätteingående, men som religionslärare har jag förmodligen läst mer än de flesta. Därför kommer det han säger inte som en överraskning. Däremot tycker jag inte att hans argument då håller eftersom han då bara kan bevisa för de bokstavstroende att Gud inte existerar. De allra flesta menar ju ändå att det finns ett oändligt tolkningsutrymme i Bibeln och att man ska läsa mellan raderna.

Det var en intressant bok iaf, trots att jag hoppade över en hel del mot slutet. Jag vet inte hur många exempelvis här i Sverige han kan omvända till fullgoda ateister. Vi svenskar är ju lite mesiga och vill nog helst hålla en dörr öppen utifall, för i alla undersökningar svarar vi att vi inte tror på Gud. Vi nöjer oss dock inte bara med det utan de allra flesta av oss svarar också att vi tror på NÅGOT. Vad det nu är är nog högst personligt och olika för oss alla, för så är det ju med religion.